Kerbourg menhir, Megalit i Saint-Lyphard, Frankrike

Kerbourg menhir, även kallad Pierre Blanche de Kerbourg eller Pierre de Trémélu, är ett 2,10 meter högt block av vit kvarts som står rest på ett fält i Saint-Lyphard i departementet Loire-Atlantique. Stenen är grovt rektangulär, bredare vid basen och avsmalnande mot en rundad topp; den ljusa ytan är fläckig av grå, gröna och bruna lavar och genomkorsas av djupa vertikala sprickor. Upptill till vänster finns en urholkad, skuggad del, och låg växtlighet döljer en del av basen.

Menhiren grävdes ut i oktober 1896 av Henri Quilgars. Han noterade att marken runt omkring var full av fragment av gallo-romerska taktegel (tegulae) och att stenens bas själv var kilad med detta material, vilket tyder på att den rests eller rests igen under romersk tid. Fram till början av 1900-talet syntes en granithäll kallad Tombé-du-Loin i närheten; Quilgars ansåg de två megaliterna oberoende, hällen neolitisk och den vita stenen romersk.

Stenen kallas också Pierre Blanche de Kerbourg eller Pierre de Trémélu; Pitre de Lisle nämnde de två närliggande stenarna som menhirs de la Pierre-Blanche. Henri Quilgars, som grävde på platsen i oktober 1896, ansåg att de två megaliterna var oberoende av varandra och från skilda perioder.

Stenen står utomhus i Kerbourg i kommunen Saint-Lyphard, departementet Loire-Atlantique; låg vegetation döljer en del av foten, så se var du sätter fötterna. Inga anordningar finns dokumenterade på platsen och källorna nämner varken markerad stig eller informationstavlor. Stenen är 2,10 m hög och kan betraktas på nära håll till fots.

De skålgropar Henri Quilgars dokumenterade 1896 sitter inte på resten utan på en granithäll kallad Tombé-du-Loin, då synlig i närheten. Han skilde halvklotformiga fördjupningar på cirka 3 cm, möjligen nötta, från koniska som huggits med metallverktyg. Under hällen låg flintavslag.