Peyro-Lebado, Förhistorisk menhir i Lacaune, Frankrike

Peyro-Lebado är en granitstod av staty-menhirtyp, 4,50 m hög (3,44 m över marken), 1,84 m bred och 0,67 m tjock, uppskattad till 9,3 ton, rest på en äng omkring två kilometer öster om Lacaune nära D622. Dess ljusgrå, sträva och lavtäckta framsida har en grund rektangulär fördjupning uppe till höger. Vittringen har nästan suddat ut ristningen, men ett ansikte, armar, händer, ben, fötter, ett bälte med chevronprydd spänne, en axelrem och ett klädesplagg kan fortfarande urskiljas.

Menhiren restes av förhistoriska samhällen och stod på plats i tusentals år innan den skadades. År 1825 orsakade ett utgrävningsförsök att den lutade, vilket ledde till att den fick skyddsstatus 1883.

Namnet Peyro-Lebado betyder "rest sten" på lokal occitanska. Uthuggningen är nästan utplånad av vittring, men ett bälte med spänne dekorerat med chevroner, en axelrem, ett plagg och "föremålets" ring går ännu att urskilja. Stenen tillhör Rouergue-gruppen av statymenhirer; trakten kring Lacaune och angränsande Rouergue har Europas största samling av sådana stenar, sammanlänkade av en 40 km lång rundslinga.

Menhiren ligger nära vägen RD 622 och är förhållandevis lätt att nå. Informationsskyltar på platsen berättar om stenens historia och betydelse.

Två hack cirka 20 cm ovanför det ristade bältet kan vara spår efter resningen i slutet av 1883 eller början av 1884 av Tarns arkeologiska kommission, sedan stenen 1865 rapporterats vara omkullfallen. Den hade redan lutat 1821, när en ingenjörsofficer förgäves grävde vid dess fot.