Église Saint-Evre de Toul, Kloster i Toul, Frankrike

Saint-Èvre-klostret var ett benediktinkloster utanför Touls stadsmurar i sydväst, i förstaden som fortfarande bär dess namn. Det muromgärdade området omfattade nästan fem hektar med klosterkyrka, klosterbyggnader, sjukhus för fattiga och pilgrimer, jordbruksbyggnader, begravningsplats och gård. Inget av klostret återstår; ett renässanshus med gotisk port från 1500-talet tillhörde klostret, och efter revolutionen byggdes en nyromansk kyrka helgad åt sankt Èvre på rue Albert-Denis.

Klostret grundades 507 och är därmed den äldsta religiösa institutionen i Lorraine-regionen. Det förstördes och återuppbyggdes flera gånger, särskilt efter krig och väpnade konflikter.

Klostret har sitt namn efter sankt Èvre (Aprus), Touls sjunde biskop, begravd här efter sin död 507; hans grav drog pilgrimer och ersatte sankt Mauritius som skyddspatron. År 934 gjorde biskop Gauzelin det till ett klosterskola för att sprida den benediktinska reformen, med munkar sända till Montier-en-Der och Saint-Mansuy. Omkring 1043 skrev en munk här den latinska djurfabeln Ecbasis.

Området är till stor del tillgängligt för promenader och visar gamla grunder och gravplatser som upptäckts vid utgrävningar. Det utforskas bäst till fots för att se alla delar av det före detta klostret.

En munk från detta kloster skrev en latinsk dikt kallad Ecbasis omkring 1043 om en kalvs äventyrliga flykt. Verket är bland de äldsta kända djurfablerna i medeltida litteratur.