Grotte du Pape, förhistorisk arkeologisk plats i Brassempouy, Frankrike

Påvens grotta är en av fyra ingångar i ett karstnät som bäcken Pouy skurit in i en eocen kalkstensslänt vid Brassempouy. Från norr till söder följer hyenagrottan, Mégacéros-galleriet, Dubalen-skyddet och Påvens grotta. Den senares öppning är stängd med ett metallgaller; innanför är det mörkt, och en vit skylt med röd text lyder "TREUILLES INTERDITES".

Grottan upptäcktes i april 1880 vid reparationen av en stenbrottsväg. Pierre-Eudoxe Dubalen grävde 1880–1881, Joseph de Laporterie och Albert Léon-Dufour 1890–1892, därefter Édouard Piette och Laporterie 1894–1897; damen från Brassempouy hittades 1894. Henri Delporte grävde 1981–1994, följd av Dominique Buisson och andra team fram till 2004.

Grottans namn kommer från en lokal tradition: skyddsrummet användes som mötesplats, och ”Pape” kan syfta på en påve som sökte skydd där. Utgrävningarna vid ingången gav elfenbensdiadem, hängen och statyetterna La Poire (1892) och Damen från Brassempouy (1894).

Grottingången är försluten med ett metallgaller, framför står en vit skylt med texten "TREUILLES INTERDITES"; innanför staketet finns en skottkärra. Platsen ligger cirka 2 km väst-sydväst om byn Brassempouy i Pouy-bäckens dalgång. De fyra ingångarna – grotte des Hyènes, galerie du Mégacéros, abri Dubalen och grotte du Pape – följer på varandra från norr till söder på kalkstenssluttningen.

I utgrävningsområdet ”l'Avenue” innehöll lagret färdiga Venusfigurer jämte sådana som gått sönder under tillverkningen, vilket tyder på en verkstad på plats. Den sura jorden förstörde nästan allt organiskt material, men i Grotte des Hyènes har bearbetade benbitar från tidig aurignacien påträffats.