Abbaye de Clairac, Benediktinkloster i Clairac, Frankrike

Abbaye de Clairac har en lång fasad av rött tegel och ljus sten: två rektangulära fönster med stenram och tegelbåge sitter ovanför ett sluttande tak av böjda tegelpannor, och därunder är tre tegelbågar på stengelar öppna eller igensatta, med en rad synliga stenblock längs basen. Staden Clairac växte fram kring detta kloster.

Lokala historiker anger två ursprung: ett vidimus från 1328, nu ansett som apokryfiskt, tillskriver grundandet till Pippin den lille omkring 760, medan ett dokument från La Sauve-Majeure nämner prästen Saint Avit. Den förste kände abboten, Constance, förekommer 1068. Klostret härjades av albigenserna på 1200-talet och förstördes delvis under hundraårskriget; 1604 knöt Henrik IV det till kapitlet vid San Giovanni in Laterano.

Klostret bär den helige Petrus namn, men källorna anger också Petrus och Paulus eller Petrus i bojor. Dess munkar var världsliga herrar över Clairac, Laparade och Nicole och innehade fem priorat, bland dem Marmande och Tombebœuf. Staden Clairac växte fram kring klostret.

Klostret ligger i centrala Clairac i Lot-et-Garonne; staden växte upp kring det. Den bevarade fasaden av tegel och sten har tre valv på stenspelare, det vänstra öppet mot en mörk passage, och ovanför två välvda fönster under tegeltak. Grundningsdatum och till och med vigningen är osäkra i källorna.

Den förste kände abboten, Constance, finns i Clairacs abbotlista 1068 och deltog i konciliet i Toulouse 1079-1080. År 1190 följde abboten Arnaud sin länsherre Rikard Lejonhjärta på det tredje korståget. På den bevarade fasaden syns stensockeln och tegelbågarna.