Mosaics of the basilica of Grand, Romersk mosaikplats i Grand, Frankrike

Mosaikerna i basilikan i Grand är ett polykromt golv på 232 m² från Caracallas tid, det största i antikens Lothringen. Tesserorna är av lokal kalksten utom den röda från Ardennerna. En meander och en tvåsträngad fläta ramar in mattan; emblemat, bevarat till en tredjedel, visar två figurer, en maskerad med en stång.

Mosaiken dateras till kejsar Caracallas regeringstid (211–217) och täckte golvet i ett rektangulärt rum på 14,12 gånger 13,87 m med en 5,43 m djup västlig absid i en romersk byggnad i Grand. Ett hörn påträffades 1873 under Maison des Sœurs; i maj 1883 frilade Félix Voulot, intendent vid museet i Épinal, de 232 m². Mosaiken och dess basilika klassades som monument historique den 19 januari 1884.

De fyra hörndjuren är en tiger, en panter, en björn och ett vildsvin; björnen och tigern står mot varandra medan pantern jagar vildsvinet, en bild som ofta kopplas till venationes i Grands amfiteater. Liknande djurkamper finns på mosaiker i Reims, Nennig, Bad Kreuznach och Vallon, mellan 180 och 250.

Platsen täcks av en skyddande struktur som ger tillträde samtidigt som det känsliga konstverket skyddas från väder. Besökare kan se mosaiken året runt i en kontrollerad miljö.

Embleman använder svarta tesserae till bakgrunden i stället för det vanliga vita, och kuberna mäter bara 0,5 till 0,8 mm². De röda kommer från Ardennerna, resten av kalkstenen är lokal, vilket tyder på kringresande arbetslag som arbetade på plats.