Chapelle Saint-Gildas de Bieuzy, Kapell i Pluméliau-Bieuzy, Frankrike

Chapelle Saint-Gildas de Bieuzy är ett kapell delvis byggt in i berget, beläget under en granitformation längs Blavet-floden med två sektioner arrangerade i linje. Båda områdena är byggda av granit och kvartsmaterial, vilket skapar en ovanlig struktur som passar naturligt in i den omgivande stenen.

Enligt legenden bosatte sig sankt Gildas och hans lärjunge Bieuzy i en grotta vid Blavet år 538, och munkar från Rhuys kloster kom senare dit. Det nuvarande halvt grottbelägna kapellet är belagt först från 1400-talet, då det blev prioratet La Roche-sur-Blavet, beroende av Rhuys fram till franska revolutionen. Sydmuren byggdes om 1810 och kapellet förlängdes västerut 1837.

Kapellet rymmer två stenaltare vigda åt sankt Gildas och sankt Bieuzy, med polykroma gipsstatyer av de båda helgonen från 1800-talet. Utanför anses den i berget uthuggna ”sankt Gildas predikstol” vara platsen där helgonet predikade, och källan nedanför tillskrivs förmågan att bota infertilitet.

En vandringsled förbinder Saint-Nicolas-des-Eaux med detta kapell, med parkering cirka 200 meter bort. Besökare bör bära bra promenadskor eftersom stigen går över ojämn terräng.

Den klingande stenen ligger inte inne: den vilar utomhus på en granitsockel, ibland vid foten av trappan upp till "chaire de Saint-Gildas". Slagen med den intilliggande lilla stenen klingar denna porfyriska skiffer- eller hornfelssten nästan som ett städ eller en klocka; enligt legenden använde Gildas den för att kalla till sig de troende. Stenen skrevs in som historiskt monument genom förordning den 12 maj 1981, och i Notre-Dame-kyrkan i Bieuzy förvaras en mindre, andra sten.