Pierre d'Appel, Klassificerad som historiskt monument och arkeologisk plats i Étival-Clairefontaine, Frankrike

Pierre d'Appel är en avskuren bergsrygg på 492,3 meter vid Répy-massivets östra ände, med 2,5 hektar innanför murarna. En spärrmur och en 20 meter lång grav skyddar väster, en palissad norr och branta stup övriga sidor; två huvudingångar, norr och söder, bryter igenom försvaret. Den grå, spruckna klippan bär grästuvor och en bänk av grå plankor på gröna stöd står nära kanten ovanför dalen.

Platsen var bebodd under mellersta och sena La Tène (La Tène C2/D1 och D2) och därefter under gallo-romersk tid, inte oavbrutet från 400-talet f.Kr. Efter ett projekt att resa en televisionssändare på östspetsen gjordes en räddningsutgrävning 1967–1969, och efter klassningen den 24 oktober 1969 följde planerade utgrävningar till 1981. År 1967 påträffades vid platåns fot resterna av en stor keltisk träbro från andra hälften av 1:a århundradet f.Kr. (La Tène D2).

Namnet Pierre d'Appel kommer troligen från „pierre de la poêle”, en sten med skålgropar vid platsens östra spets. Under århundradena kallades platsen också camp de Répy, camp des Gaulois eller des Romains och château des Sarrasins eller des Suédois. Fynden tyder på krigare, aristokrater med italiensk keramik, bronsgjutare och smeder samt gallo-romerska troende vid en kultplats täckt av tegulae.

Platsen nås till fots; närmaste parkering ligger nedanför höjden och stigningen till platån på 492,3 m är brant. Efter regn blir stigarna leriga, så stadiga vandringskängor behövs. De 2,5 hektaren innanför omges av vall och grav i väster och en palissad i norr, med ingångar i norr och söder.

Keramiska fragment och vinkärl som hittats på platsen visar att invånarna handlade över långa avstånd, inklusive med regioner i Italien. Dessa upptäckter bevisar att bosättningen upprätthöll förbindelser med avlägsna områden trots sin avlägsna belägenhet.