Butte de Montmélian, Ruinerna efter en bosättning på en kulle i Oise och Val-d'Oise, Frankrike.

Butte de Montmélian är en 203 meter hög kulle krönt av ruinerna av det fyrkantiga tornet till en herrgård från 1205, det enda som återstår av den gamla byn Montmélian. Den bevarade stenbyggnaden har tre välvda öppningar på framsidan och en taggig, delvis kollapsad höger sida.

Den gamla byn Montmélian låg på dagens enklav i Mortefontaine, med ett kungligt slott från 1060, en herrgård från 1205 och en pilgrimskyrka från 1200-talet. Endast herrgårdens ruiner återstår, lokalt kallade Tour carrée de Montmélian. Arkiven som förvarades i Mortefontaine brann den 17 november 1793 när revolutionärer satte eld på godset, så platsens historia är bara delvis känd.

Namnet Montmélian kommer från latinets Mons Medius, ”mellersta berget”, eller från det romerska personnamnet Melianus; äldre former är Mons Melianus (1205) och Montmiliant (1363). Kullen utgjorde gränsen mellan silvanekterna i norr och parisierna i söder. Från omkring 600 f.Kr. sägs gallerna ha utövat Teutateskulten här i skogen vid månljus och skurit mistel med en gyllene skära under årets första natt.

Kullen är lätt att se från omgivningen och erbjuder vida vyer över landskapet från ovan. Besökare bör bära stadiga skor och förvänta sig blottade stenar och ojämn mark när de utforskar platsen.

Platsens arkiv, som förvarades i Mortefontaine, brann den 17 november 1793 när revolutionärer satte eld på godset, så historien är bara delvis känd. Namnet förekommer som Mons Medius på 200-talet och Mons Melianus 1205 och pendlar mellan "mittenberget" och det romerska personnamnet Melianus.