Réseau du Rupt-du-Puits, Grottsystem i Beurey-sur-Saulx, Frankrike

Réseau du Rupt-du-Puits är ett naturligt karstsystem med över 17 km kartlagda gångar under tre kommuner i Grand Est, det största i Parisbäckenet. Den icke översvämmade delen består av en huvudgång, collecteur A.S.P.R.P., med biflöden som affluent des Dents de requins, och ansluter uppströms till gouffre de la Béva. Den totala höjdskillnaden är 53 m, från 213 m vid Béva till 160 m vid vasque du Rupt-du-Puits.

1962 pekade François Descaves ut Rupt-du-Puits källflöde som värt att dyka i. Sommaren 1966 rensade Bertrand Léger den översvämmade ingången på 7 m djup, och den 15 november 1971 passerade Jean-Louis Camus och Gérard Paquin nedströms sifonen (−4 m; 445 m). Dagen därpå utforskade Jacky Bourgin och Patrice Lucion 1,7 km uppströms; inom två år kartlade teamet 10 650 m.

Gångarna bär namn efter vad utforskarna fann eller gjorde där: galleriet Dents de requins innehåller många hajtänder och huvudkanalen är uppkallad efter Association des spéléo-plongeurs du Rupt-du-Puits, grundad 1973. Många föremål visas i Jean-Luc Armaninis privata museum i L'Isle-en-Rigault.

Tillträde kräver att man får en nyckel genom avtal med lokala speleologigrupper och National Forest Office. Besökare bör kontakta dessa organisationer i förväg för att ordna inträde.

Béva är en gouffre, ett naturligt schakt, inte en grotta: den ligger på 213 m höjd i Trois-Fontaines (Marne), medan Rupt-du-Puits bassäng ligger på 160 m, en nivåskillnad på 53 m. Den belgiske dykaren Michel Pauwels förband de två mellan 2000 och 2003 och lade därmed till denna övre ingång till systemet.