Église Saint-Clodoald, Historisk kyrkobyggnad i Saint-Cloud, Frankrike.

Église Saint-Clodoald är en församlingskyrka i romansk-gotisk stil i Saint-Cloud, återuppbyggd mellan april 1861 och maj 1863 av arkitekten Pierre-Félix Delarue. Den beige och ljusbruna murkroppen delas av upprepade vertikala stöd; till höger reser sig ett högt torn med bågöppningar, två runda urtavlor, ett runt rosettfönster och en spetsig spira. Inuti bär runda stenpelare spetsbågar över rader av mörka träbänkar, och till höger står en snidad träpredikstol.

Ett kapell fanns redan omkring 550, när sankt Clodoald anlände. Den gamla kyrkan från 900- och 1000-talen, som byggts ut och ändrats många gånger, återuppfördes mellan april 1861 och maj 1863 av arkitekten Pierre-Félix Delarue. Den nuvarande byggnaden i romansk-gotisk stil är sedan 1995 registrerad som monument historique.

Församlingen är uppkallad efter den helige Clodoald, 500-talets eremit som gav staden dess namn; omkring 550, när han anlände, fanns enligt traditionen redan ett kapell här. Den 30 juli 1109 förde en procession från Bagneux hit en flisa av det sanna korset innan den fortsatte till Notre-Dame i Paris.

Kyrkan ligger vid place Charles-de-Gaulle i centrala Saint-Cloud, en kort promenad från Pont de Saint-Cloud och butikerna. Huvudingången är den stora valvportalen vid tornets fot, till höger i fasaden. Skeppet öppnar sig från en stenlagd mittgång mellan rader av mörka träbänkar, så byggnadens längd kan överblickas redan från dörren.

Läktarorgeln är ett Cavaillé-Coll-instrument från 1854, senare restaurerat av Pascal Quoirin. Den står på läktaren ovanför långhuset, inte på golvnivå. Den är äldre än predikstolen av Ernest Guilbert från 1899 och hör till kyrkans äldsta inventarier.