Abbaye Sainte-Croix de Guingamp, Klosterruin i Guingamp, Côtes-d'Armor, Frankrike

Abbaye Sainte-Croix de Guingamp är ett ruinerat kloster i Guingamp i Bretagne. De kvarvarande kyrkomurarna härrör främst från 1748–1750, då endast den polygonala absiden och tvärskeppets korsning räddades. Korsningen är den sista resten av byggnaden från slutet av 1100- eller 1200-talet, med fyra brutna trippelrullbågar som vilar på kolonner vars kapitäl är skulpterade med vattenlöv och hakar. Det 1500-tals abbotshuset har ett sexkantigt trapptorn med rund kröning.

Klostret grundades 1134 av greve Étienne I av Penthièvre och hans hustru Havoise de Blois för augustinerkaniker från Saint-Victor i Paris. Det byggdes delvis upp av abbot Jean Hamon (1437-1452) med stöd av greve Pierre de Guingamp och senare av abbot Jean de Kernavanay (1514-1536). Omkring 1750 kunde bara korsmitten och den polygonala absiden räddas; under revolutionen såldes klostret som nationalegendom och försvann gradvis.

Klostrets namn kommer från det heliga korset, och dess kaniker följde Augustinus regel och kom från Parisklostret Saint-Victor. En lokal berättelse handlar om Henrik av Penthièvre, som drev bort abboten Moyse och insatte sin älskarinna som "abbedissa" innan han ångrade sig och gifte sig med henne. Under ligakrigen var Sainte-Croix det enda klostret i Guingamp som undgick plundring.

Platsen är tillgänglig under dagen för självguidad utforskning av ruinerna och omgivande områden. Bär bekväma promenadskor eftersom terrängen är ojämn och stigarna slingrar sig mellan stenstrukturerna.

Den 1700-talsbågen för fotgängare vid ingången bär en stenplatta med det skydd Ludvig XIII beviljade abboten 1636, inte på 1700-talet. Under ligakrigen var Sainte-Croix det enda klostret i Guingamp som skonades när kungliga trupper plundrade staden.