Unterlinden monastery, Dominikankloster i Colmar, Frankrike

Unterlindenklostret är ett tidigare dominikankloster i Colmar. Dess kyrka, byggd 1252–1269 och invigd av Albertus Magnus, har ett trätak i långhuset och ett kor med sju kryssribbvalv och polygonal absid. Klostergången har synliga träbalkar på stenkonsoler, rött klinkergolv och ljusa trävitriner med vita keramiktallrikar och kärl.

Två änkor, Agnes von Mittelheim och Agnes von Hergheim, grundade klostret före 1232 under namnet "Unter den Linden", och 1245 införlivades det i dominikanorden. Kyrkan, uppförd 1252–1269, invigdes av Albertus Magnus; korsgången och övriga byggnader stod färdiga 1289 under murmästaren Vollmar. Nunnorna lämnade klostret 1792 och 1849 inrättades ett museum där.

Namnet Unterlinden kommer från kapellet St. Johann "unter den Linden" (sub tilia), under lindarna, vars namn klostret övertog. Det grundades före 1232 av änkorna Agnes von Mittelheim och Agnes von Hergheim och införlivades i dominikanorden 1245. År 1419 anlände tretton systrar från Schönensteinbach, och Margareth von Maasmünster blev den första reformpriorinnan.

Museet ligger i det före detta klostret på 1, rue des Unterlinden. Korsgången med bjälktak och rött klinkergolv förbinder kyrkan med utställningssalarna; i kyrkan finns Isenheimaltaret. Delar av anläggningen härrör från 1200-talet, så golv och trösklar är ojämna på sina håll.

Klostrets »Schwesternbuch« skrevs på latin i början av 1300-talet av Katharina von Gebersweiler och anses vara den äldsta latinska samlingen av nunnebiografier, äldre än motsvarande tyska verk. Priorinnan Elisabeth Kempf översatte den till tyska under andra halvan av 1400-talet för systrar utan latinkunskaper.