Château de Talmont, Medeltida slott i Talmont-Saint-Hilaire, Frankrike.

Château de Talmont är en förfallen medeltida fästning på en kulle ovanför Talmont-Saint-Hilaire, byggd av grov grå och beige sten. Ett fyrkantigt torn med krenelering, en gång klocktorn i en kyrka vigd åt sankt Petrus, reser sig mot himlen och för en röd och gul flagga. Ojämna murar med röda metallräcken på krönen sluttar ned mot en låg stenmur med tegeltak och små mörka öppningar.

De första befästningarna härrör från omkring 1025, då Vilhelm I av Talmont, kallad den skallige, lät anlägga en motte; omkring 1050 uppförde han ett stenborg på platsen för en förfallen S:t Peterskyrka och behöll dess klocktorn som kärntorn. 1138 intogs och brändes borgen av Ludvig VII. Omkring 1170 utvidgade Rikard Lejonhjärta den med en ny ringmur, runda torn och ett porttorn, och 1372 tvingade Karl V Ysabeau d'Avaugour att underkasta sig.

Namnet kommer från herresätet Talmont, ett delat herravälde från 1000-talet till slutet av 1200-talet mellan sire de Talmont och hertigen av Akvitanien, även greve av Poitou. Rikard Lejonhjärta, som hade rättigheter till slottet, jagade där med sin vän Raoul III de Mauléon. Kärntornet bevarar drag av ett tidigare kyrktorn, med ett välvt narthex i bottenvåningen och en klockkammare.

Ruinerna ligger på en kulle ovanför Talmont-Saint-Hilaire; från byn når man till fots de bevarade murarna, det fyrkantiga tornet med krenelerad topp och den gräsbevuxna sluttningen med flaggstänger. Vissa murpartier har röda metallräcken längs överkanten och marken är ojämn – se var du sätter fötterna nära de brutna murkrönen.

Kärntornet härstammar från klocktornet i en kyrka helgad åt sankt Petrus: narthexen i bottenvåningen och klockrummet, båda med tunnvalv, finns kvar i det fyrkantiga tornet, som försågs med en spiraltrappa. Kyrkan togs bort eftersom den inte gick att förena med försvaret, troligen under Pépin, sonson till Vilhelm den skallige, som bannlystes för det.