Château de Lutzelbourg, Medeltida slottsruin i Zorndalen, Frankrike

Château de Lutzelbourg är en medeltida slottsruin belägen på en klippig kulle i Zorndalen, synlig på långt håll i landskapet. Platsen har ett fyrkantigt torn som huvudstruktur, med tjocka stenmurar som visar den solida byggtekniken från den tiden.

Pierre de Lutzelbourg, son till greve Frédéric de Montbéliard, bosatte sig på marker mellan Philippsbourg och Zorndalen sedan markgrevedömet Susa tillfallit honom i december 1091, en titel som även kejsar Henrik IV gjorde anspråk på. Omkring 1100 bytte han prioratet Saint-Quirin mot castel de Lutzelbourg med klostret Marmoutier i Alsace. Hans enda son Réginald dog strax efter julen 1142, och omkring 1150 övergick överhögheten till Pierres kusin Étienne, biskop av Metz.

Fästningen har fått sitt namn från den adliga familjen som byggde och försvarade den under medeltiden. Besökare kan fortfarande se hur strukturen återspeglade dess herrars makt och kontroll över den omgivande dalen.

Ruinerna ligger på Jungrain-platån ovanför Ottrott i Bas-Rhin, inte vid Lutzelbourg i Moselle. Tillträde sker till fots från Ottrott; området är privat egendom och ruinerna nås via stigar på Elsberg-platån. Lutzelbourg är den östra av de två ruinerna, knappt femtio meter från Rathsamhausen.

År 1840 räddade notarien Adolf Germain i Phalsbourg ruinerna från rivning, då ägarna ville sälja stenen till företagen som byggde järnvägen. Efter flera försäljningar köpte Eugène Koeberlé, medicine lärare i Strasbourg, platsen och lät omkring 1900 förstärka murarna, inledde utgrävningar och uppförde den nyromanska salen. År 1909 publicerade han i Strasbourg Les Ruines du château de Lutzelbourg.