Rocca Blancia, Bergstopp på gränsen mellan Piemonte i Italien och Provence-Alpes-Côte d'Azur i Frankrike

Rocca Blancia är en 3 193 m hög topp på huvudvattendelaren mellan italienska Valle Maira och franska Ubaye-dalen. Övre halvan består av blottad grå berggrund med blockiga, skiktade ytor och djupa vertikala sprickor; nedanför breder vida fan av ljusgrått grus ut sig på flankerna, med små snöfläckar i de lägre rännorna. På den franska sidan går dolomiter i olika färger i dagen längst ner, medan toppen och den italienska sidan består av sandig flysch från Eyssilloun-enheten. En tydlig förkastning med subhorisontellt plan syns väl på sydvästsidan.

Toppen ligger på huvudvattendelaren mellan italienska Mairadalen och franska Ubayedalen och är den högsta punkten på kammen från Monte Sautron till Brec de Chambeyron. Italienska IGM-kartor anger Rocca Blancia, franska IGN-kartor Rocca Blanca, och vissa vandringskartor som IGC-bladet 1:50 000 skriver Roche Blanche. Normalvägen, svårighetsgrad R4 på fransk skala, börjar i Meyronnes, en by i Saint-Paul-sur-Ubaye, passerar nedre Vallonetsjön och når skåran mellan de två topparna på 3 120 m.

Namnet står som Rocca Blancia på italienska IGM-kartor och som Rocca Blanca på franska IGN-kartor; IGC:s vandringskarta 1:50 000 anger Roche Blanche. Toppen bildar vattendelare mellan Mairadalen och Ubayedalen, och normalvägen börjar i Meyronnes, en by i Saint-Paul-sur-Ubaye, och följer Vallonet upp till dess nedre sjö.

Standardvägen klättrar uppför den västra sluttningen från Meyronnes längs markerade leder som passerar en lägre sjö innan terrängen blir brantare. God fysisk form och ordentliga vandringskängor är viktigt, eftersom stigningen blir allt brantare och höjden kräver acklimatisering.

Toppen och den italienska sidan består av sandig flysch från Eyssilloun-enheten, medan dolomiter i olika färger går i dagen lägre ner på den franska sidan. Ett nästan horisontellt förkastningsplan skär berget och syns tydligt på sydvästväggen. Normalvägen når skåran på 3 120 m mellan huvudtoppen och den 3 165 m höga sidotoppen och svänger sedan höger mot toppen.