Église du Vieux Saint-Sauveur, Gotisk kyrka i Caen, Frankrike

Église du Vieux Saint-Sauveur är en före detta gudstjänstlokal vid Place Saint-Sauveur i Caen, uppförd i Caensten i gotisk stil. Den äldsta delen, korsningstornet, härrör från slutet av 1000-talet eller början av 1100-talet; tornet smalnar av i fyra nivåer och kröns av ett mörkt pyramidtak. Ett kor i flamboyant gotik byggdes 1530–1546, och 1400-talsfasaden ersattes under andra halvan av 1700-talet av en klassisk portal något längre västerut. Byggnaden omfattar 754 m².

Kyrkan grundades troligen i slutet av karolingisk tid; de äldsta delarna, bland dem tornet, härrör från slutet av 1000-talet eller början av 1100-talet, och från 1130 kallades den Saint-Sauveur-du-Marché. Mellan 1530 och 1546 byggdes ett nytt kor i flamboyant gotik. Genom kunglig förordning stängdes den 12 juli 1791 och dess titel övergick till Notre-Dame-de-Froide-Rue, som tog namnet Saint-Sauveur. Den gamla kyrkan, nu Vieux-Saint-Sauveur, användes som spannmåls- och sedan smörhall, och dess 1500-tals spira revs 1837.

Kyrkan kallades länge Saint-Sauveur-du-Marché efter torgets gamla namn; 1802 övergick titeln till Notre-Dame-de-Froide-Rue och byggnaden blev Vieux Saint-Sauveur. Stängd 1791 tjänade den som spannmålshall och sedan smörhall, och 2024 visades utställningen "Femmes de Bangalore" av Olympe Ramakrishna.

Kyrkan ligger på Place Saint-Sauveur i Caens gamla centrum, ett stenkast från rue Saint-Sauveur och rue Pasteur. Den är inte längre en aktiv församlingskyrka utan öppnar främst för tillfälliga utställningar och evenemang; kontrollera programmet före besöket. 2024 visades utställningen "Femmes de Bangalore" av Olympe Ramakrishna här.

Från 1886 till 1928 visade den tidigare kyrkan skelettet av en val som strandade 1885 vid Langrune-sur-Mer. Det departementala bakteriologiska laboratoriet, grundat 1897 och föregångare till Labéo, höll dessutom till i ena armen av tvärskeppet.