Église Saint-Léon de Nancy, Gotisk kyrkobyggnad i Nancy, Frankrike

Église Saint-Léon är en nygotisk kyrka som arkitekten Léon Vautrin uppförde 1860–1877. Den ljusa stenfasaden har två torn med parade spetsbågsöppningar och åttkantiga, ribbade krön efter förebild från katedralen i Toul; mellan dem sitter i en mittengavel en urtavla ovanför ett rosettfönster, med en staty på toppen. Nedtill öppnar tre spetsbågsportaler med skulpterade arkivolter.

Efter öppnandet av järnvägen Paris–Nancy 1852 växte en ny stadsdel fram väster om spåren. Biskop Alexis-Basile-Alexandre Menjaud gav abbé Eugène-Alexis Noël en församling som avskilts från Saint-Sébastien och Saint-Vincent-Saint-Fiacre och vigdes åt Leo IX, biskop i Toul 1026–1052. Arbetet började den 25 augusti 1860 under Léon Vautrin; första mässan firades den 10 november 1862, norra tornet fick fem klockor 1864 och biskop Joseph-Alfred Foulon invigde kyrkan den 19 april 1877.

Församlingen är vigd åt påven Leo IX, biskop av Toul 1026–1052, och kyrkan invigdes den 19 april 1877, hans festdag. Fyra skulpturer står på huvudfasaden i höjd med tympanonen: Johannes Döparen, sankt Josef, Guds moder och sankt Stanislaus av Kraków, skyddshelgon för Stanisław Leszczyński, Lothringens siste hertig. Norra tornet fick fem klockor 1864.

Kyrkan ligger väster om centrum, i stadsdelen Poincaré-Foch-Anatole France-Croix de Bourgogne, nära stationen Nancy-Ville; hallen mittemot, på andra sidan esplanaden och rue Saint-Léon, bär dess namn. Ingången är fasaden med tre portaler och skulpterade arkivolter.

Tornens översta våning upprepar den åttkantiga formen hos tornen i katedralen Saint-Étienne i Toul. Orgelskåpet är gjort av Eugène Vallin, snickare i Nancy-skolan; Cavaillé-Coll-orgeln från 1889 ersattes 1975 av ett nyklassiskt instrument från Danion-Gonzalez i Rambervillers.