Église Notre-Dame-sur-l'Eau, Romersk kyrka i Domfront en Poiraie, Normandie, Frankrike.

Église Notre-Dame-sur-l'Eau är en normandisk-romansk kyrka vars fyrkantiga torn reser sig över korsmitten, krönt av en pyramid och genombrutet av två rader rundbågiga fönster. Fasaden av ljusbeige sten bevarar den ursprungliga romanska portalen med sex kolonner och kapitäl med flätmönster, återinsatt i den återuppbyggda muren. Tvärskeppet är den mest karakteristiska delen, med korsformiga stöd vars halvkolonner löper över hela höjden, en i Frankrike sällsynt anordning.

Platsen skänktes omkring 1020 till Lonlay-abbedet av Vilhelm I av Bellême, grundaren av Domfronts slott; kyrkan uppfördes från mitten av 1000-talet till omkring 1100 och invigdes 1156. År 1162 lät Henrik II Plantagenet döpa sin dotter Eleonora här. År 1836 togs fyra av långhusets sex travéer bort när vägen mellan Domfront och Mortain anlades, och 1944 träffades långhuset och klocktornet av en bombning.

Kyrkan har en målad staty av Jungfru Maria från 1300-talet som drar uppmärksamhet i interiören. Besökare kan fortfarande se detta skulpterade konstverk idag, vilket speglar regionens hängivenhet till Maria.

Kyrkan står på en stenlagd yta med gräs framför, i Domfront en Poiraie i Orne. Det bevarade långhuset är kort, 9,45 m långt och 7,50 m brett, så besöket blir kort; tvärskeppet med sina korsformade stöd och korets avslutning är delarna att granska. Det fyrkantiga tornet reser sig över korsmitten och trappan ligger i en pelare.

Under medeltiden var den Domfronts enda församlingskyrka, och 1162 lät Henrik II Plantagenet döpa sin dotter Eleonora där, senare helige Ludvigs mormor. Det fyrkantiga tornet står vid korsmitten och trappan är inrymd i en pelare.