Église Saint-Maximin de Thionville, Katolsk kyrka i Thionville, Frankrike

Église Saint-Maximin är en nyklassicistisk katolsk kyrka uppförd 1755–1759 efter en plan av Metz-arkitekten Le Brun. Fasaden i ljusbeige sten har två kvadratiska torn med välvda lamellöppningar, en balustrad krönt av ett stenkors och en triangulär gavel med relief ovanför ett mörkt rektangulärt fönster. Tre gröna dörrar, den mittersta med överljus, öppnar sig ovanför trappsteg. Insidan är en hallkyrka med tre skepp.

En första kyrka, möjligen från 1100-talet, låg vid rue Brûlée; efter branden 1493 byggde församlingen upp den på nuvarande plats, där utgrävningar visat ett sjusidigt gotiskt kor. Staden beställde 1756 en ny plan av Metz-arkitekten Le Brun; entreprenörerna Cuny Meaux och Nicolas Geisler ledde arbetet som fullbordades 1759, och kyrkan invigdes 1760. Skadad av bombardemanget 1870 restaurerades och återinvigdes den 1883, med ett korsformat sakristia tillagt; sedan 1984 är den klassad som monument historique.

Församlingen tillhörde från 930 klostret Sankt Maximin i Trier, varifrån kyrkans skyddshelgon kommer; tidigare var den troligen vigd åt sankt Paulus och sankt Eustachius. Högaltaret från 1760 står under ett rokokociborium från 1742-1743 hämtat från kartusianklostret i Rettel, och tabernaklet är från 1900.

Kyrkan är tillgänglig under gudstjänster och musikframträdanden som hålls under året. Besökare bör kontrollera aktuella öppettider i förväg, eftersom de varierar beroende på säsong och religiös kalender.

De sex klockorna göts 1921 av Georges Farniers gjuteri i Robécourt; storklockan Maximinus, 207,1 cm i diameter och 5 740 kg, är den största klocka gjuteriet tillverkat. I ringningen ingår också Maria (2 320 kg) och Joanna-De-Arc (277 kg).