Église Saint-Cyprien de Saint-Cyprien, Kyrka i Saint-Cyprien, Frankrike

Église Saint-Cyprien är en stenkyrka vars västfasad, återuppbyggd 1862-1863, har tre höga smala spetsbågiga öppningar ovanför ett runt rosettfönster med ljust stenspröjsverk och en spetsbågig port med mörka trädörrar, flankerad av blinda spetsbågar. Inuti leder ett långt skepp under ribbvalv på spetsbågar till en absid som ramar in en förgylld altartavla med solmotiv, med träbänkar och en mörk predikstol till vänster.

Enligt legenden bosatte sig omkring 520 en eremit vid namn Cyprien i en grotta i Fages ovanför Dordogne-dalen, och ett kloster byggdes kring hans grav; inget återstår av 600-talets byggnader. Kyrkan uppfördes på 1200- och 1300-talen. Hugenotter brände den 1585 och göts kanoner i skeppet; från 1685 lät prior Jacques Dunoyer bygga om skeppet och fasaden. Den klassades som monument historique 1841 och återigen 1923.

Kyrkan bär namnet efter Sankt Cyprianus, eremiten som omkring 520 uppges ha slagit sig ned i en grotta vid Fages ovanför Dordognedalen och dragit till sig munkar, vars kloster växte upp kring hans grav. I byggnaden finns ett orgelskåp från 1600-talet, troligen tillverkat av en verkstad från Toulouse-skolan.

Klocktornet, ett före detta vakttorn från 1100-talet med nästan 1,50 m tjocka murar och skottgluggar, är öppet under Journées du Patrimoine. Kyrkan ligger i byn Saint-Cyprien i Dordogne; de tidigare klosterbyggnaderna intill har använts som härbärge, bibliotek och samlingssal.

Hjärtat av Christophe de Beaumont, Paris ärkebiskop som Ludvig XV förvisade till slottet La Roque i Meyrals, placerades i den andra pelaren till höger om ingången. En relik som ansågs vara en törntagg från Kristi törnekrona, medförd 1804 av en nunna som fördrivits från ett flamländskt kloster, stals 1997.