Église Notre-Dame de Simorre, Gotisk kyrka i Simorre, Frankrike

Notre-Dame de Simorre är en före detta klosterkyrka i Gers, påbörjad 1292 under abboten Bernard II de Saint-Estier och invigd den 8 oktober 1309. Västfasaden visar två byggfaser: en ljus stenmur med ett rektangulärt fönster och trappat gavelparti samt en röd tegelparti med spetsbågig portal omgiven av trappade profiler, höga spröjsfönster och en rund öppning. Till höger reser sig ett tegeltorn med pyramidspira; framför tegelfasaden står ett svart metallkors på stensockel. Viollet-le-Ducs restaurering 1844–1858 försåg murarna med sammanhängande krenelering.

Kyrkan har sina rötter i ett kapell från 400-talet helgat åt sankt Cérats. Platsen genomgick omfattande ombyggnader under senare århundraden innan dess formella invigning 1309 etablerade den som ett regionalt religiöst centrum.

Kyrkan bär namnet Notre-Dame-de-l'Assomption och kallas också Saint-Cérase, efter den 500-talsevangelisten som hedras i den legendariska grundläggning som tillskrivs Klodvig. År 1602 inrättades rosenkransbrödraskapet i Sainte-Dode-kapellet. Jean Marre, son till en klädeshandlare i Simorre och från 1497 biskop av Condom, beställde korstolarna.

Kyrkan ligger i byn Simorres centrum i Gers. Sydportalen, som frilades när Sainte-Dode-kapellet revs mellan 1898 och 1901, är ingången att leta efter. Byggnaden är klassad som Monument historique sedan listan 1846. Väggmålningarna i sacraire, upptäckta 1964, dateras till tidigt 1300-tal.

Det befästa utseendet i dag beror till stor del på Eugène Viollet-le-Duc, som 1844–1858 ersatte det svagt lutande taket med en täckning lagd direkt på valven och försåg murarna med sammanhängande krenelering. Han lät också bygga vakttorn på strävpelarna vid absiden och norra tvärskeppsarmen. Snart kritiserades att taken före 1846 finns kvar i La Romieu och Fleurance.