Église Notre-Dame de Calais, Kyrkobyggnad i Calais, Frankrike

Notre-Dame de Calais har latinsk korsform, är 90 m lång och 45,50 m bred och har mittskepp med sidoskepp, norra och södra tvärskepp, kor med sidoskepp och ett sidokapell. Murarna består av sten från Boulogne och sandtegel, och över korsmitten reser sig ett fyrkantigt lanterntorn på 56 m med fyra hörnspetsar och en spira av skiffer. Byggnadens axel lutar tydligt mot nordost.

En första rektangulär kyrka med två fasad torn stod på platsen för dagens tvärskepp i början av 1200-talet. Skadad 1346–47 under hundraårskriget byggdes den om och utvidgades under engelskt styre från senare delen av 1300-talet till 1500-talet, då flamländska byggmästare uppförde skeppets övre delar, koret och tornet i sandtegel. Efter att Calais återgick till Frankrike 1558 blev den stadens huvudkyrka, och dess 56 m höga torn användes för den engelsk-franska mätningen 1784–1790.

Namnet Notre-Dame syftar på Jungfru Maria, som kyrkan är vigd åt. Korets högaltare, hugget 1624–1629 i flerfärgad marmor och sten av den flamländske skulptören Adam Lottmann, bär Gerard Seghers Jungfruns himmelsfärd, restaurerad 2005. Nedtagningen från korset, länge tillskriven Rubens, anses nu vara av Pieter Van Mol.

Kyrkan ligger vid rue de la Paix och byggnadens axel lutar tydligt mot nordost. Den södra porten, Porte Saint-Jacques, är igenmurad eftersom byggnader uppfördes på den gamla kyrkogården som lades ned 1794; den norra porten, Porte Saint-Pierre, leder in i norra tvärskeppsarmen, den äldsta delen, vars murar av Boulognesten är 1,60 m tjocka. Västportalen togs upp på 1700-talet.

Tornet användes som observationspunkt för den engelsk-franska mätningen 1784–1790, som med trigonometri beräknade avståndet mellan observatorierna i Paris och Greenwich. I september och oktober 1787 iakttogs ljussignaler vid Dover Castle och Fairlight Down över kanalen. Ett galleri vid spetsens fot fungerade som vaktgång till 1846, och därifrån syns Dover Castle klara dagar.