Villa of Séviac, Arkeologisk villa i Montréal, Frankrike.

Villan i Séviac är en gallo-romersk bostad kring en 30 meter bred gårdsplan med kolonnader, bakom vilka rum av olika storlek och funktion ligger. I norr finns hushållsrummen, i öster en stor vestibul och en uppvärmd absidförsedd representationssal, i söder ett badhus på över 500 m². Två ljusa kolonnschakt står mellan de låga murarna.

Från mitten av 1:a århundradet e.Kr. fanns här en enkel byggnad; på 200-talet uppfördes en villa som byggdes ut med tiden och omstrukturerades under sista tredjedelen av 300-talet kring en 30 meter bred gård. I början av 500-talet tillkom ett baptisterium och en aristokrat bodde delvis i anläggningen under detta århundrade. På 700-talet byggdes hus bland ruinerna och mellan 800- och 1000-talen fanns en kyrka och en nekropol.

Badet, som i början av 500-talet var över 500 m², delades i två sektioner på ömse sidor om frigidarium. I västra delen låg ett tepidarium och ett caldarium, vartdera med egen bassäng, uppvärmda via golv och väggar, samt latriner. De östra rummen, först uppvärmda mottagningsrum, blev på 500-talet en kall sektion.

Området ligger på en platå vid sammanflödet av Auzoue och Argentans, ett drygt dussin kilometer från Eauze. Mosaikerna, restaurerade sedan 1990-talet och 2018 omfattande cirka 625 kvadratmeter, skyddas av ett genomskinligt tak på 2 070 kvadratmeter. De norra hushållsrummen mot pars rustica är nästan inte utgrävda.

En brons tå, 5 cm lång och 390 g tung, hittad 1910, tillhörde en monumental staty som aldrig återfunnits; själva föremålet har sedan dess försvunnit. Platsen har också gett pilasterkapitäl i pyreneisk marmor, huggna omkring 420–440, och ett marmorhuvud från omkring 400.