Tumiac tumulus, Förhistorisk gravhög i Arzon, Frankrike

Tumiac-gravhögen är en konisk hög, cirka 15 m hög och 55 m i diameter vid basen, uppförd av lera och jord över ett dolmencairn. Vid foten ramar fyra resta stenar in en rektangulär ingång med flat överliggare som leder in i en mörk gång. Cairnet rymmer en kammare på 2,40 m i sida, täckt av en enda kvartsplatta och sluten på tre sidor av ristade ortostater. En krater på toppen markerar schaktet från 1853 års undersökning.

Tumiac-högen är en av de stora neolitiska „carnaciska” gravhögarna, uppförd omkring 4000 f.Kr. som elitgrav, jämförbar med Tumulus Saint-Michel i Carnac och Mané-er-Hroek i Locmariaquer. I juli 1853 undersökte Louis Galles och doktor Alfred Fouquet från Société polymathique du Morbihan högen, sedan ett dike öppnats på dess södra sida. År 1934 grävde Zacharie Le Rouzic igen och fann bredvid huvudkammaren en mindre kista av torrmurarverk. Fynden, bland annat 32 slipade yxor och tre callaïs-halsband med 237 pärlor, förvaras på arkeologiska museet i Vannes.

Ortens invånare kallar den Butte de César, enligt traditionen att Julius Caesar härifrån följde sjöslaget mot veneterna 56 f.Kr. Högen restes omkring 4000 f.Kr.; kratern på toppen är det lodräta schakt som grävdes vid undersökningen 1853.

Inuti är stängt för allmänheten eftersom högen är instabil, så monumentet ses bara utifrån; kratern på toppen är det lodräta hål som grävdes för undersökningen 1853. Platsen ligger i Arzon på Rhuys-halvön, söder om Morbihans vik.

1853 tog sig grävarna in genom ett dike i södra flanken och konstaterade att det fanns en ”grotta”; kratern på toppen är det lodräta schakt som då grävdes. Fynden – 32 yxor, tre halsband av kallait med 237 pärlor, ett bearbetat nöthorn – förvaras på arkeologiska museet i Vannes.