Tour de l'Isleau, Torn i Saint-Sulpice-d'Arnoult, Charente-Maritime, Frankrike

Tour de l'Isleau är ett kvadratiskt kärntorn med 11 meters sida och 17 meters höjd till terrassen, rest på en liten höjd ovanför våtmarken. Fasaden av ljusgrå kvadersten delas av fyra vertikala strävpelare som löper över hela höjden i tre fack, med ett enda litet rektangulärt fönster i det högra facket. Tidigare omgavs tornet av en fyrkantig ringmur med små hörntorn.

Kärntornet härstammar från 1100-talet och är ett av traktens äldsta militära monument; somliga tillskriver bygget Henrik III Plantagenet, men den förste säkert kände herren är riddaren Pont de Vivonne, nämnd i en handling från 1368 beseglad av hans kastellani Lileau nära Pontlabay. År 1521 ärvde Jean III Isle de la Cave det av sin farbror Guy d'Estuer; 1557 gick det till François Isle de la Matassière och 1578 till Daniel Isle de Forgette. Baronerna de La Chaume ägde godset under 1600- och 1700-talen; på 1800-talet överväxt av björnbär har det sedan 1974 restaurerats av privata ägare och skrevs in som monument historique den 14 maj 1925.

Namnet Isleau kommer från fornfranskans ”Lileau”, som betyder ”den lilla ön” och syftar på kullen ovanför kärret. Tornet var säte för en kastellan; ett dokument från 1368 beseglat av Pont de Vivonne kallar det ”chastellerie de Lileau près de Pontlabay”. I närheten finns resterna av ett enkelt kapell från en tidigare by på kullen.

Tornet står vid vägen från Saint-Sulpice-d'Arnoult till Corme-Royal, på en liten höjd ovanför kärret. Eftersom kärntornet är privat egendom betraktas det och resterna av den fyrkantiga ringmuren från utsidan. Platsen registrerades som monument historique genom förordningen av den 14 maj 1925.

På 1800-talet ägdes tornet av lantbrukare och var övervuxet av björnbär och ogräs. Sedan 1974 har privata ägare restaurerat det. Den fyrkantiga ringmur med små hörntorn som ännu stod på 1800-talet finns inte längre.