Eglise Saint-Etienne, Kyrka i Dijon, Frankrike

Eglise Saint-Etienne är en kyrka i centrala Dijon som blandar arkitektoniska stilar från olika århundraden. Fasaden har klassiska kolonner i jonisk och korintisk stil, medan medeltida strävpelare förstärker strukturen och en vit vägg skiljer huvudskeppet från tvärskeppet.

Kyrkan grundades på 1000-talet av abboten Garnier de Mailly och byggdes om från 1488 under abboten Richard Chambellan efter att klocktornet rasat den 30 januari 1487; koret och korsmitten med sina ribbvalv härrör från detta arbete. Den 4 juli 1671 störtade långhusets valv och abboten Claude Fyot lät under sju år återuppföra långhus och tvärskepp i gotisk stil, med sina vapen inhuggna i korets slutstenar. Martin de Noinvilles fasad i jesuitstil restes 1718–1723; kyrkan klassades som monument historique 1862.

Kyrkan är vigd åt den helige Stefanos, den första martyren, som högaltaret helgades åt, medan församlingsaltaret var invigt åt den helige Medardus. Sedan 2007 rymmer den Musée Rude och biblioteket Colette samt kulturella verksamheter, bland dem dokumentationscentret vid Musée des Beaux-Arts. Abbotarnas grav finns i kryptan under koret.

Den tidigare kyrkan ligger vid place Saint-Étienne, några minuters promenad från hertigpalatset och katedralen Saint-Bénigne. Ingången finns i den klassiska västfasaden, där en blå skylt "TAXI" markerar vänstra dörren; intill visar en grön skylt "Toutes directions". Byggnaden rymmer musée Rude och biblioteket Colette, vars öppettider styr tillträdet.

Fasadens skulpterade tympanon med den helige Stefans stenande finns nu på portalen till katedralen Saint-Bénigne, där Jean Dubois huggna byster av de tolv apostlarna pryder skeppets pelare. Abboten Claude Fyot, som dog 1721 vid 91 års ålder, begravdes i kryptan under koret.