Réserve naturelle nationale des marais de Séné, Nationellt naturreservat i Séné, Frankrike

Réserve naturelle nationale des marais de Séné omfattar 530 hektar innerst i Morbihansviken, varav 410 hektar reservat och 120 hektar skyddszon. Området sträcker sig nästan 6,5 km från norr till söder, med lerflak som blottas vid lågvatten, saltängar, kanaler och gamla saltpannor som bildar en mosaik av våtmarker. En träbrygga med räcken går över det grunda vattnet och marskgräset.

År 1720 fick kanikerna i kapitlet vid Saint-Pierre-katedralen koncession på det kungliga havsområdet för att anlägga saltpannor. Efter revolutionen 1789 konfiskerades kyrkans egendom och saltpannorna såldes; produktionen blomstrade till mitten av 1800-talet och minskade sedan genom sjunkande saltpriser, järnvägstransporter och sterilisering av livsmedel. Sénés siste saltbrukare slutade strax efter 1950 och reservatet inrättades genom dekret den 21 augusti 1996.

Saltängarna och kustlagunerna värderas lokalt som platser för att skåda flyttfåglar och uppleva hur landskapet förändras med tidvattnet. Platsen speglar en lång mänsklig koppling till denna tidvattensmiljö som fortfarande syns i hur människor i dag använder och skyddar den.

Reservatet kan utforskas på markerade stigar som slingrar sig genom olika livsmiljöer och erbjuder skiftande vyer av landskapet. Besökare bör bära stadiga skor och vara beredda på mjuk eller lerig mark, särskilt när man går närmare vattenbrynet.

Reservatet uppstod genom ett köp 1979: SEPNB förvärvade 14 hektar gamla saltpannor vid Falguerec med gåvor som samlats in efter Amoco Cadiz oljeutsläpp. Området, som 1980 klassades som jaktreservat, blev snabbt internationellt viktigt för vattenfåglar, vilket ledde till förordningen om ett nationellt naturreservat den 21 augusti 1996.