Quai Panhard-et-Levassor, Gata vid floden i 13:e arrondissementet i Paris, Frankrike

Quai Panhard-et-Levassor är en kaj i Paris 13:e arrondissement, i kvarteret Gare, som löper längs Seine från Pont National och boulevard Masséna till Pont de Tolbiac och rue de Tolbiac. Ovanför Port de Tolbiac är landsidan bebyggd, bland annat med Société urbaine d'air comprimés tidigare tryckluftfabrik (1891) och en sju våningar hög byggnad från 2007 av Frédéric Borel, båda använda av ENSA Paris-Val de Seine.

Ursprungligen anlagd på 1600-talet som en enkel stig vid floden, bytte gatan namn 1991 för att hedra två franska ingenjörer som banade väg för biltillverkning. Namnbytet speglade områdets industriella arv och utveckling.

Kajens namn hedrar René Panhard (1841–1908) och Émile Levassor (1843–1897), grundare av Panhard & Levassor och byggare av den första bensindrivna bilen. På nummer 3–13 använder ENSA Paris-Val de Seine den före detta fabriken tillhörig Société urbaine d'air comprimé (1891, ingenjör Joseph Leclaire, arkitekt Guy Lebris); hallen och skorstenen är sedan 29 juni 1994 klassade som monument historique.

Kajen sträcker sig från Pont National och boulevard Masséna till Pont de Tolbiac och rue de Tolbiac. I närheten nås den med metrolinje 14 vid Bibliothèque François-Mitterrand, spårvagnslinje 3a vid hållplatsen Avenue de France och RER-linje C vid stationen Bibliothèque François-Mitterrand. Hamnanläggningen Port de Tolbiac ligger längs sträckan före Pont de Tolbiac.

En av byggnaderna längs denna gata fungerade som tvångsarbetsläger under andra världskriget och bär nu minnesplaketter till minne. Denna tysta påminnelse om det förflutna visar hur områdets industrihistoria är inbäddad i dess fysiska rum.