Pont de Saint-Pierre-du-Vauvray, Bro med båge i armerad betong i Saint-Pierre-du-Vauvray, Frankrike.

Pont de Saint-Pierre-du-Vauvray är en vägbro i armerad betong över Seine som förbinder vänstra stranden med Île du Bac. Dess två paraboliska valv av ihålig lådprofil i svagt armerad betong har 131,80 m spännvidd och 25 m pilhöjd; valvens anfang är fästa i landfästen som till stor del ligger i marken. Tunna stålstänger klädda i betong bär prefabricerade tvärbalkar som håller brobanan med två körfält och två smala gångbanor.

Före den nuvarande bron fanns en gjutjärnsbro med tre valv, invigd den 29 oktober 1861, som skadades av en nattlig pråmkonvoj vid Seines högvatten den 7 februari 1913. Eugène Freyssinets armerade betongbro med 131 m spännvidd öppnades den 14 oktober 1923. Franska ingenjörstrupper sprängde brobanan den 9 juni 1940 vid 15-tiden; den återuppbyggdes nästan identiskt 1946 och är sedan den 15 januari 1975 klassad som monument historique.

Bron förbinder departementsvägen D313 mellan Les Andelys och Louviers och länkar Île du Bac till Seines vänstra strand. Fartygstrafiken måste passera under detta spann, eftersom den andra bron, som förbinder Andé och dess kvarn på en smal arm med Île du Bac, inte är avsedd för sjöfart. Namnet kommer från kommunen Saint-Pierre-du-Vauvray i Eure.

Bron förbinder departementsvägen D313 mellan Les Andelys och Louviers, med två körfält för bilar och två smala trottoarer; hastighetsgränsen är 90 km/h. Den spänner bara över Seines vänstra huvudarm till Île du Bac, varifrån en andra bro leder till högra stranden. Fartygstrafiken passerar under detta spann, inte under det andra.

Ingenjören Eugène Freyssinet designade denna bro med innovativa tekniker som senare blev standard för betongkonstruktioner världen över. Hans byggmetoder på denna plats påverkade hur liknande spann byggdes under senare decennier.