Pont de Joinville, Betongbro i Joinville-le-Pont, Frankrike

Pont de Joinville är en betongbro över floden Marne som förbinder olika delar av förortssamhället sydost om Paris. Strukturen uppmärksammades för sin arkitektoniska betydelse och ingår i Frankrikes kulturarvsinventering.

En portus, en landningsplats, föregick broarna på platsen; Ludvig VI gav 1110 klostret Saint-Maur rätten till tre sous i avgift för överfarten. Den första träbron byggdes 1205 efter en överenskommelse mellan biskop Eudes de Sully och munkarna och förstördes flera gånger av krig och översvämningar. En stenbro med sju valv ersatte den 1716-1718, och den nuvarande betongbron är från 1937, utförd av arkitekten Tourry och ingenjörerna Giguet och Cosmi; bilar kunde passera från 1943. Namnet Pont de Joinville antogs 1835, efter tidigare namn som pont Olin, pont aux Moulins och pont de Saint-Maur.

Broens successiva namn speglar dess förflutna: Pont Olin från 1200- till 1500-talet, Pont aux Moulins från 1500- till 1700-talet och därefter Pont de Saint-Maur fram till början av 1800-talet. Sedan 1835 heter den Pont de Joinville. En gångtrappa förbinder bron med Île Fanac.

Bron är tillgänglig för både fordon och fotgängare som korsar floden för dagliga transportbehov. Användning är möjlig året runt, även om vattennivåerna kan variera säsongsmässigt och vid hårt väder.

Betongkonstruktionen hos Pont de Joinville visar ingenjörsmetoder som har bibehållit strukturell stabilitet genom år av kontinuerlig användning.