Pont de Caronte, Järnvägs- och svängbro i Martigues, Frankrike.

Pont de Caronte är en nästan 1 km lång järnvägs- och svängbro som spänner över Caronteviken och korsar hamnen. Konstruktionen har åtta huvudspann och två centrala roterande sektioner som låter stora fartyg passera.

Bygget inleddes 1908 under ingenjören Paul Séjourné och utfördes av Schneider et Cie; linjen togs i drift den 15 oktober 1915 och bron var då världens största och tyngsta svängbro av sitt slag. I september 1944 sprängdes den av retirerande tyska trupper och den runda mittpelaren förstördes. I slutet av 1946 öppnades den igen över en tillfällig enkelspårig Krupp-lyftbro, och 1954 byggde Schneider et Cie upp svängspannet igen enligt de ursprungliga ritningarna, nu med elmotorer i stället för bensinmotorer.

Bron förekommer i slutet av Jean Renoirs film Toni från 1935, som utspelar sig i Martigues, där Toni skjuts vid brons infart. I Robert Guédiguians Dieu vomit les tièdes (1991) samlas Cochise, Frisé och deras vänner i den runda mittpelaren under svängbron. År 2000 fick byggnadsverket märkningen "Patrimoine du XXe siècle".

Svängdelen öppnas varje eftermiddag i ungefär en timme så att fartyg högre än 20 m kan passera; manövern tar 5 minuter och 7 sekunder. Manöverhytten ligger ovanför spåren vid vridpunkten på norra stranden. Bron bär järnvägen Miramas–L'Estaque, så betrakta den från stränderna snarare än från bron.

Den roterande delen är ett enda 114 meter långt fackverksblock som svänger på mittpelaren, inte två separata sektioner. Det vägde ursprungligen 1 513 ton, varav 400 ton mekanismer, och vreds på en bronslins på 83 cm. Två bensinmotorer på 100 hk drev den, utbytta mot elmotorer 1954.