Butte-aux-Cailles swimming pool, Jugendstilsbad i Quartier de la Maison-Blanche, Paris, Frankrike

Butte-aux-Cailles simhall ligger vid place Paul-Verlaine 5; dess jugendfasad av rött tegel, ovanlig för en sådan anläggning i Paris, har ett högt fyrkantigt tegeltorn och en rundbågig entré under en stenplatta med inskrift. Inuti vilar ett betongvalv på sju lätta bågar. Anläggningen har en inomhusbassäng på 33 m och två utomhusbassänger på 25 m och 12 m samt ett solarium.

1866 upptäcktes en underjordisk varmvattenåder på platsen, vilket ledde till att ett offentligt bad byggdes 1908. Louis Bonnier ritade simhallen som byggdes till badet 1922–1924 och försörjdes av en artesisk brunn borrad 1893. Sedan 1990 är den ett listat monument historique.

Poolen förekommer i Arnaud Desplechins film Comment je me suis disputé… (ma vie sexuelle), och 2006 visade Mariette Teisserenc monumentala verk här under Nuit Blanche. Namnet kommer från kullen Butte-aux-Cailles där den ligger, vid place Paul-Verlaine 5.

Poolen ligger på 5, place Paul-Verlaine, nära tunnelbanestationen Place d'Italie som trafikeras av linjerna 5, 6 och 7. Badande måste passera duschar och ett fotbad före insläpp, en hygienregel som ingick i byggnaden från 1922–1924. Anläggningen har en inomhusbassäng på 33 m, två utomhusbassänger på 25 m och 12 m samt ett solarium.

Den heta underjordiska vattenförekomsten upptäcktes 1866, inte 1946, och ledde till badinrättningen 1908. Bassängens vatten kom från en artesisk brunn som ritades av François Arago och grävdes 1893. Sedan 2016 värmer spillvärme från servrar i källaren en del av vattnet, vilket gör att datacentret inte behöver kylas.