Moulin de la Siagnole, Vattenkvarn i Mons, Frankrike

Moulin de la Siagnole är samlingsnamnet för Mons forna kommunala kvarnar vid Siagnole, på 481 m höjd, 2,4 km söder om Mons via den gamla stigen som nu är GR49. Den består av en dubbel olje- och essenskvarn och en vetekvarn. Stenbyggnaden med grov, ljus mur har två valvöppningar nedtill, ett rektangulärt fönster ovanför och sadeltak; en metallställning står mot fasaden.

Det första skriftliga spåret av den gemensamma kvarnen är från 3 augusti 1551, då Henri de Villeneuve, kallad "den grymme", överlät sina vete- och oljekvarnar vid Siagne till Mons gemenskap. Hans hustru Constance Fernandez lät senare annullera transaktionen. Efter andra världskriget köpte Jean Lambert, byns tidigare mjölnare, kvarnarna och höll dem i drift.

Kvarnarna kallas ”moulins de fer” (järnkvarnar), och ordet ”engeins” förekommer i urkunden av den 3 augusti 1551 där Henri de Villeneuve överlät sina vete- och oljekvarnar till Mons samhälle. Varje juni öppnar kvarnfesten området och mekanismerna sätts i gång igen.

Kvarnen är privat och har inga guidade visningar. En gång om året, i juni, hålls öppet hus under fête des moulins, då ägaren startar maskineriet. Vägen dit går via D56 från Fayence, Montauroux eller Mons och är smal med svåra möten.

Kvarnarna kallas också ”moulin de fer” (järnkvarnen), ett namn som går tillbaka på akten från 1551 där Henri de Villeneuve överlät de två spannmålskvarnarna vid Siagne till Mons socken. Hans hustru Constance Fernandez lät annullera transaktionen, men namnet levde kvar.