Muséum d'histoire naturelle de Bordeaux, Naturhistoriskt museum i Bordeaux, Frankrike

Muséum d'histoire naturelle de Bordeaux huserar i Hôtel de Lisleferme, ett 1700-talspalats i Jardin public. Fasaden av gråbrun sten har en rusticerad sockel, en utskjutande mittdel, två övervåningar indelade av pilastrar och en balustrad ovanför taklisten. Det avfasade vänstra hörnet bär en blå banderoll med texten "MUSEUM D'HISTOIRE NATURELLE" och "BORDEAUX". Museet sträcker sig över tre byggnader, varav 550 m² i källaren används för tillfälliga utställningar.

Samlingen börjar 1791 med François-de-Paule Latapies, professor i naturhistoria vid Gironde centrala skola, och kompletterades 1804 genom armatören Bernard Journu-Aubers testamente; därmed är museet en av de första offentliga samlingarna efter revolutionen. En platta påminner om huset Journus delaktighet i slavhandeln. År 1811 inrättades ett naturaliekabinett i före detta hôtel de l'Académie, och 1862 flyttade samlingarna till hôtel de Lisleferme vid Jardin public, uppfört i monumentförteckningen den 8 oktober 1935.

Sedan återöppningen 2019 heter museet Muséum de Bordeaux - sciences et nature. En platta inne i museet påminner om rederifamiljen Journus delaktighet i slavhandeln; familjens förmögenhet var med och finansierade samlingarna. Den permanenta utställningen visar ungefär en fjärdedel av samlingarna, resten förvaras i ett konserveringscentrum på 1 000 m² i stadens utkant.

Museet är fördelat på tre platser: huvudbyggnaden Hôtel de Lisleferme vid Jardin public, en administrationspaviljong i botaniska trädgårdens före detta växthus och ett konserveringscentrum på 1 000 m² i stadens utkant. Spårvagnshållplatserna Jardin public och Fondaudège Muséum samt busslinjerna 2, 5, 15 och 23 når huvudentrén. Tillfälliga utställningar använder 550 m² i källaren.

Byggnaden är 1700-talspalatset Hôtel de Lisleferme, upptaget i tilläggsinventariet över historiska monument den 8 oktober 1935. En platta inne påminner om att handelshuset Journu, vars gåva 1804 berikade samlingarna, var inblandat i slavhandeln. Den permanenta utställningen visar bara ungefär en fjärdedel av samlingarna; resten förvaras i ett konserveringscentrum på 1 000 m² i stadens utkant.