Opéra de Lille, operahus i Lille, Frankrike

Opéra de Lille är en teater med neoklassisk inspiration och en ljusbeige stenfasad. Fasaden har tre mörka dubbeldörrar under tre stora välvda fönster mellan höga kolonner, två skulpterade reliefpaneler vid sidan av valven och en skulpterad figur grupp på taket. Byggnaden är av armerad betong enligt Hennebique-metoden, klädd i sten från Soignies och Savonnières.

Efter branden i Théâtre Lequeux 1903 valde staden Louis Marie Cordonnier i en tävling; 1907 började arbetet på 1 050 betongpålar neddrivna nästan 5 m i en uttorkad arm av Deûle. Ockuperat ofullbordat av tyskarna 1914 bar det inskriften "Théâtre allemand" och en första föreställning gavs vid julen 1915. Efter restaurering återöppnades det 1923.

Namnet påminner om Michel-Joseph Lequeux sal från 1787, och gatan rue de la Vieille Comédie minner om rådhusets scen som förstördes 1700. Huset är medlem i Réunion des opéras de France, RESEO och Opera Europa och har sedan 1 januari 2008 status som établissement public de coopération culturelle. Säsongen blandar opera, balett och konserter; byggnaden står sedan 1999 i inventariet över monuments historiques.

Operahuset ligger vid Place du Théâtre och nås via tunnelbanestationerna Gare Lille-Flandres och Rihour. Huvudentrén nås via ett brett stentrappsteg, och byggnaden är sedan 1999 upptagen i inventariet över historiska monument. Salongens stolar är röda, ett arv från den tyska rekvisitionen 1914 som berövade Cordonniers projekt de blå stolarna.

Den tyska ockupationen 1914 lämnade ett synligt spår: stolarna är röda eftersom ockupationsstyrkorna rekvirerade den blå inredning som Cordonnier planerat för Théâtre Sébastopol. Endast takrosetten påminner om den ursprungliga blå planen. Tyskarna skrev också "Théâtre allemand" på frontonen och gav omkring hundra föreställningar innan de lämnade i september 1918.