Oppidum de Nages, Arkeologisk plats i Nages-et-Solorgues, Frankrike

Oppidum de Nages är en höjdbosättning ovanför Nages-et-Solorgues, omkring 15 km väster om Nîmes, omgiven av fyra på varandra följande ringmurar resta från 290 f.Kr. till 10 e.Kr. Långa partier av murar av flata stenar, vakt- och försvarstorn, gator i rutnät, hus, butiker och ett fanum har grävts fram och delvis restaurerats. De murade stenmurarna utan murbruk har synliga horisontella skift och böjer och vinklar sig över den ojämna marken.

Volkerna, en gallisk stam, intog oppidum des Castels omkring 300 f.Kr. och lämnade det omkring 50 f.Kr. Fyra byggnadsfaser kan urskiljas, och en del av de fyra successiva ringmurarna, daterade 290 f.Kr.–10 e.Kr., har frilagts. Invånarna flyttade till Nemausus (Nîmes), som blev regionens romaniserade huvudstad.

Namnet Vaunages är en sammandragning av "Vallée de Nages", Nages-dalen, en fåra vid garrigueplatån omgiven av 200 meter höga kullar. Sex oppida dominerades av det i Nages, och det är här de rikaste arkeologiska fynden i dalen har gjorts. Sedan 1980 är platsen klassad som monument historique.

Platsen ligger på en kulle cirka 160 meter över havet norr om byn Nages-et-Solorgues, nås via CD 40 mot Sommières och sedan vänster mot byn. Från toppen syns Calvisson, Clarensac, Saint-Dionisy, Caveirac och Boissières. Det kommunala museet i byn stängde 2023.

Fanum, det galliska tempel som grävts fram på platsen, är från 70 f.Kr., inte 70 e.Kr., och förstördes av brand i början av 1:a århundradet e.Kr. Branden markerar att oppidumet övergavs, då invånarna flyttade till Nemausus (Nîmes). Platsen återbeboddes kort på 300-talet, då en femte och sista mur omslöt dess nordvästra kvarter.