Monument Barrès, De dödas lykta i Vaudémont, Frankrike.

Barrès-monumentet är en de dödas lykta på signal de Vaudémont, den högsta punkten på Sion-kullen och Lorraine-platån, 540 eller 541 meter över havet. Det står på en trappad plattform: en kvadratisk bas bär en rund kolonn av flera vertikala skaft, och ovanför dem bär en ring av små kolonner ett koniskt tak med en knopp. Till höger är en trappa med låga steg inhuggen i plattformen.

Efter Maurice Barrès' död i slutet av 1923 startades 1924 en offentlig insamling av en kommitté med marskalk Lyautey som hedersordförande och prins Charles-Louis de Beauvau-Craon som generalsekreterare. Arbetet började 1927 och monumentet invigdes den 23 september 1928 inför omkring 15 000 personer, med tal av Paul Bourget, Raymond Poincaré och Lyautey. Landskapsarkitekten Achille Duchêne formgav det med den dödas lykta i Fenioux som förebild.

Monumentet är en dödlanterna, en form som traditionellt tändes för de döda, rest till minne av Maurice Barrès, som hyllade kullen Sion i romanen La Colline inspirée. Dess formgivare, landskapsarkitekten Achille Duchêne, tog starkt intryck av dödlanternan i Fenioux. Invigningen den 23 september 1928 samlade omkring 15 000 personer, med tal av Paul Bourget, Raymond Poincaré och marskalk Lyautey.

Man når monumentet via en 270 meter lång sicksackstig som börjar vid kanten av D53, route de la corniche Gaston Canel, som förbinder Sion och Vaudémont längs krönet. Platsen är Lothringenplatåns högsta punkt, 540 eller 541 meter, så uppstigningen är kort men oskyddad. Monumentet blickar ut över en torr kalkstensgräsmark, ett skyddat naturområde, som bränns av sol och vind och som gjordes om 1996.

Monumentet är en de dödas lykta, en form som Achille Duchêne till stor del kopierade från den i Fenioux. Det står på 540 eller 541 meters höjd, Lothringens platås högsta punkt. Kalkgräsmarken nedanför är ett skyddat naturområde, torrt och ofta svedt av sol och vind, omdanat 1996.