Montorcier, Slottsruiner i Saint-Jean-Saint-Nicolas, Frankrike

Montorcier är ett forna herradöme vars säte låg på kullen som nu kallas Frustelle, ovanför Drac-dalen nära Pont-du-Fossé. Endast några få ruiner återstår, bland dem en låg mur av grå, oregelbundna stenar lagda utan murbruk som löper diagonalt över sluttningen, med nedfallna grenar och en stor vittrad träbit framför och grön växtlighet mellan stenarna.

Montorciers första allod dateras åtminstone till 973 och omfattade redan Chabottes, Champoléon och Orcières. Den 9 september 1303 köpte dauphinen av Viennois slottet och 1319 gav han en frihetsurkund till herrskapets invånare. Dauphin Humbert II gjorde det till en påkostad bostad; hans enda son dog där, vilket fick honom att sälja sina ägor till Frankrikes kung. Ludvig II, senare Ludvig XI, vistades ofta där och tillät 1442 en bevattningskanal från Pont-du-Fossé till Saint-Laurent.

Montorcier är den franska formen av Mons Orsierus, "björnberget", det gamla namnet på höjden ovanför Drac, nu kallad Frustelle. Två församlingar delade platsen: Saint-Jean väster om Brudou-bäcken och Saint-Nicolas intill slottet. Efter förstörelsen 1692 och religionskrigen återuppbyggdes Saint-Nicolas 1750 i byn Reynauds; bara panelle återstår, ett öppet klocktorn som tjänar nuvarande kyrka.

Ruinerna ligger på kullen Frustelle ovanför Dracdalen nära Pont-du-Fossé i kommunen Saint-Jean-Saint-Nicolas. Man tar sig dit till fots; kvar finns en låg mur av torrlagd sten, framför vilken fallna grenar och en stor vittrad träbit ligger. Kyrkan Saint-Nicolas byggdes upp igen 1750 i byn Les Reynauds, och på kullen återstår bara dess panelle, ett öppet klocktorn.

Kullen som bar borgen heter i dag Frustelle, eller Frustel, och har bara några få ruiner kvar; Montorcier är den franska formen av Mons Orsierus, björnberget. Herrskapets första allod går åtminstone tillbaka till 973 och omfattade redan Chabottes, Champoléon och Orcières. Åren 1792–1796 bar kommunen Saint-Jean-Saint-Nicolas kort namnet Montorcier.