Église Notre-Dame de Lamourguier, Gotisk kyrka i Narbonne, Frankrike

Église Notre-Dame de Lamourguier är en sydgotisk kyrka från 1200-talet av ljusbeige kvadersten, vilande på en lägre grov stensockel med smala öppningar. Höga flata strävpelare delar murarna; på södra sidan står ett fyrkantigt torn med ett femkantigt trapptorn, och korets avslutning var försedd med krenelering. Inuti täcks det breda enskeppiga rummet av ett trätak på sex murade skiljebågar, med rektangulära sidokapell mellan strävpelarna; den sju sidiga absiden har ribbvalv.

Kyrkan omtalas redan 782, då vittnen svor ed i den under en tvist mellan greve Milon av Narbonne och ärkebiskop Daniel. År 1078 eller 1086 blev den ett reguljärt benediktinpriorat knutet till Saint-Victor-klostret i Marseille, under namn som Beata Maria de la Morguia. År 1572 firades ingen mässa där längre och 1602 återstod bara tre ordensbröder; 1662 drev ärkebiskop François Fouquet på att prioratet skulle ansluta sig till Saint-Maur-kongregationen, som återställde det. Kyrkan byggdes om på 1200-talet och klassades som monument den 28 mars 1900.

Namnet Lamourguier kommer troligen från latinets "Morguia", som användes för prioratet från 1000-talet. Från 1868 förvarade kyrkan huggna block, steler, kolonner och sarkofager från Narbonnes rivna stadsmurar; ett block i skeppet bär ordet "NARBONE". Samlingen flyttades till Narbo Via mellan 2017 och 2018.

Kyrkan ligger vid Place Émile Digeon och är lätt att nå från Narbonnes centrum till fots eller med lokalt transportmedel. Besökare bör kontrollera öppettider i förväg, eftersom tillgången kan variera beroende på dag och säsong.

Kyrkan spelade en politisk roll 1871: 24–31 mars höll den Club de la Révolution till, högkvarteret för Narbonne-distriktets centralkommun under Émile Digeon och Baptiste Limouzy. Torget framför byggnaden bär i dag Digeons namn.