Palais épiscopal d'Alès, Klassiskt palats och skyddat historiskt monument i Alès, Frankrike

Palais épiscopal d'Alès är en tvåvåningsbyggnad av ljusbeige kvadersten med rött valmat tegeltak och en tegelsten skorsten på vänstra nocken. Bottenvåningen har tre rundbågiga öppningar, övervåningen tre rektangulära fönster med mörka karmar och små järnbalkonger. På den högra delen sitter en röd fyrkantig skylt med vitt "i"; framför den vänstra delen står ett svart metallstaket och ett kalt träd.

Stiftet Alès inrättades den 17 maj 1694 genom en bulla från Innocentius XII. Den tredje biskopen, Charles de Bannes d'Avéjan, beställde palatset: den 16 september 1724 gav han arbetet åt arkitekten Guillaume Rollin för 81 000 livres, i juni 1728 flyttade han in i en beboelig del, och den 8 april 1741 var arbetet klart, vilket kostade stiftet nästan 130 000 livres. När stiftet avskaffades under revolutionen blev byggnaden administrativ och fängelse, sedan säte för revolutionskommittén år III, och såldes i lotter som nationalegendom från 1792.

Namnet påminner om de sju biskoparna i stiftet som skapades genom påvlig bulla den 17 maj 1694. Charles de Bannes d'Avéjan, den tredje biskopen, beställde palatset 1724 och kunde flytta in i juni 1728. Efter revolutionen användes byggnaden som administrativ och fängelsebyggnad, sedan år III som revolutionskommitténs säte.

Det forna palatset vetter mot avenyn som ersatte den igenfyllda ingången till hedersgården; fasaden ses därför från gatan, där en gul skylt meddelar att gatans nedre del är avstängd. Byggnaden ägs i dag av Caisse d'Épargne och är inte öppen som museum, utan betraktas utifrån.

Biskopen Charles de Bannes d'Avéjan lade nästan 40 000 livres av egna medel på inredningen, utöver de cirka 130 000 livres som stiftet betalade för bygget. De två första biskoparna i Alès hade inget palats och bodde i ett hyrt hus på rue Lafare.