Mont Rivel, Kalkstensberg i Jura, Frankrike

Mont Rivel är en kalkstenstopp i Juraregionen som når cirka 812 meter över havet. På toppen syns de stenformationer som är typiska för bergskedjans geologi.

Den avskurna utskjutande bergsryggen på toppen var bebodd under bronsåldern och användes sedan av kelter som kultplats, där ett tempel av fanumtyp och möjligen ett oppidum har påträffats. Under gallo-romersk tid föregicks troligen en vicus av ett tempel med åttkantig plan. Under medeltiden restes ett slott på 770 m på bergsryggen söder om topplattån, och herrskapet Montrivel sträckte sig ända till Champagnole.

Namnet kommer från det medeltida herradömet Montrivel, vars område sträckte sig till Champagnole. Den avspärrade utlöparen var bebodd under bronsåldern och blev sedan en keltisk kultplats, där ett fanumliknande tempel påträffats och möjligen ett oppidum. Ett gallo-romerskt tempel med åttkantig plan föregick troligen en vicus.

Mont Rivel reser sig över Champagnole, på Équevillons mark vid gränsen till Vannoz; topplattån omfattar 30 ha och nås från staden nedanför. Ain-dalen och Champagnoles platå omger berget, så uppstigningen börjar från dalbottnen. Toppen är en triangulär, skogbevuxen platå med en blottad klippvägg på vänstra flanken.

Den triangulära toppen omfattar 30 hektar och är en vittneshöjd över 160 miljoner år gammal, frilagd ur Champagnole-platån av glaciärerosion. Dess avspärrade utskott var befolkat under bronsåldern och bar senare ett keltiskt fanumtempel.