Mont Caroux, Bergstopp i Hérault, Frankrike

Mont Caroux är en gnejsmassiv vars platå, omkring 2 km lång, når 1 091 m. Héric-ravinen avgränsar den i väster och Colombières-ravinen i öster, med Orb-dalen i söder. Dess södra, östra och västra sluttningar faller nästan 800 m i nålar och ryggar, medan nordsluttningen sänker sig mjukt. Platån täcks av ginstande och ljunghed.

Marc-Antoine Azéma (1905–1954) gjorde många förstabestigningar på Mont Caroux, bland annat av den 600 m långa västra kammen på Aiguille Viallat. De tre Aiguilles du Rieutord bär sina förstabestigares namn: Godefroy 1910, Déplasse 1911 och Viallat 1912. Tour Verte på västra flanken bestegs 1931. Caroux och Héric-ravinen bildar tillsammans ett skyddat, klassat område i regionparken Haut-Languedoc.

Bergets namn kommer från occitanska »Car« med förkeltiskt ursprung och det romanska suffixet »-os«, vilket betyder »försedd med klippa«. Lokalt kallas det »den liggande kvinnan« eftersom formen påminner om en kvinnokropp.

Platån på toppen nås till fots; norra sluttningen stiger sakta medan södra, östra och västra sidan faller i branta stup på nästan 800 m. Héric-ravinen avgränsar massivet i väster och Colombières-ravinen i öster. Platån täcks av harris och ljung, berget är gnejs och marken är därför stenig och ojämn.

Namnet Caroux kommer från occitanskans «car», som betyder klippa, och den romanska ändelsen -os, alltså «försedd med klippa». Lokalt kallas berget också «den liggande kvinnan» eftersom siluetten påminner om en kropp. Rieutords tre nålar bär sina förstabestigares namn: Godefroy 1910, Déplasse 1911 och Viallat 1912.