Monastère des Bernardines de Dijon, Bernardinkloster i Dijon, Frankrike

Bernardinklosteret i Dijon är ett religiöst komplex byggt i klassisk stil, med sin huvudkyrka uppförd mellan 1699 och 1709 enligt arkitektoniska planer från Oratorieorden. Komplexet omfattar flera byggnader arrangerade runt gårdar som en gång tjänade det religiösa samfundets dagliga behov.

Biskop Sébastien Zamet i Langres flyttade bernardinnunnorna från Tart till Dijon den 24 maj 1623, först till rue Verrerie och 1624–1632 till rue Sainte-Anne, där de antog Rumilly-regeln. Kyrkan, ritad av oratorianen Louis Trestournel, byggdes 1699–1709; klostret fullbordades 1767. Under revolutionen fördrevs nunnorna och byggnaderna blev kasern och från 1803 till 1974 härbärgerade de Hospice Sainte-Anne, ett barnhem.

Klostret hyser nu två museer som visar religiösa konstverk och föremål kopplade till dagligt liv i Bourgogne-regionen. Dessa samlingar avslöjar hur människor levde och tillbad i detta område under århundraden.

Anläggningen ligger på rue Sainte-Anne 17 i centrala Dijon, med klosterbyggnaderna och kyrkan Sainte-Anne kring gården. Sedan 1993 hyser Burgundiska livets museum klostret och sedan 1980 kyrkomuseet för sakral konst kyrkan; interiörerna nås via dem. Sedan 26 maj 1926 är komplexet registrerat som monument historique.

Kyrkan vigdes åt Jungfruns himmelsfärd och åt sankt Stefan Harding, vars porträtt pryder portalen tillsammans med sankt Bernhard av Clairvaux. Nunnorna antog Rumillys regel. Klostret är sedan den 26 maj 1926 registrerat som monument historique.