Glacière de Pradelles-Cabardès, Ishus i Pradelles-Cabardès, Frankrike

Glacière de Pradelles-Cabardès är en halvt nedgrävd cylindrisk grop med 8–10 meters diameter och motsvarande djup, klädd med en stenmur som reser sig 2–3 meter över marken. Ett sadeltak av skiffer vilar på stenbågar och en trästomme, och två dörrar i marknivå användes separat för att fylla på snö och ta ut is. En liten kanal i botten ledde bort smältvatten.

Ishuset uppstod på 1840-talet när Pierre Piquemol startade isproduktion i området 1849. Hans familj och andra bybor utökade verksamheten och etablerade flera lagringsanläggningar 1859, och is transporterades till närliggande låglänta områden och städer som Toulouse och Bordeaux.

Varje vinter stampades snö från drivor ner i gropen med en träskiva på skaft och täcktes med cirka en meter boklöv, som ansågs rötbeständiga. På sommaren pressades snön i cylindriska formar till 50 kilos isblock, som vecklades in i juteväv kallad bourra, fodrad med boklöv och sydd i de fyra hörnen.

En markerad vandringsled utgår från sjön vid utkanten av Pradelles-Cabardès och passerar flera iskällare, som nås till fots längs stigen. Varje grop har en stenmur som reser sig 2–3 m över marken, och taket vilar på stenbågar och ett träramverk. Snön hälldes in genom en dörr i marknivå och isen togs ut genom den andra.

Isblocken vägde omkring 50 kilogram och lindades in i juteväv som kallades bourra innan de distribuerades via hästvagnar till butiker och hem i regionen. Denna transportmetod gjorde att en hel handel kunde blomstra tills järnvägarna kom.