Hôpital Saint-Antoine, Sjukhus i 12:e arrondissement, Paris, Frankrike

Saint-Antoine-sjukhuset använder det tidigare klostret Saint-Antoine-des-Champs vid rue du Faubourg-Saint-Antoine 184. Den steniga mittbyggnaden har en triangulär gavel med ett skulpterat huvud, inskriften HOSPITAL St ANTOINE och ovanför den välvda ingången orden LIBERTE EGALITE FRATERNITE under en trikolor. Anläggningen har 780 vårdplatser, varav 22 inom akutvården, och 96 platser för dagvård.

Genom dekret den 11 februari 1791 förklarades Saint-Antoine-klostret som nationell egendom; efter att nunnorna lämnat det blev det under konventet Hospice de l'Est, avsett att råda bot på bristen på sjukhus i huvudstadens östra delar och tacka kvarterets invånare för deras roll i revolutionshändelserna. Kyrkan revs 1796 och arkitekten Nicolas-Marie Clavareau fick ansvar för inredningen; de två extra flyglar han påbörjade stoppades snart av penningbrist. 1802 antog inrättningen namnet Saint-Antoine; 1811–1881 organiserade Hospitalières de Sainte-Marthe de Beaune vården och läkemedlen där.

Namnet kommer från det tidigare klostret Saint-Antoine-des-Champs, vars kyrka revs 1796. En platta i centralbyggnaden hedrar personal som stupade för Frankrike i båda världskrigen, bland dem Corentin Celton. Sjukhuset användes som inspelningsplats för ett avsnitt av serien Cityakuten och för filmen Les Petits Mouchoirs (2010).

Sjukhuset är öppet dygnet runt med flera ingångar för olika avdelningar och tjänster. Förstagångsbesökare bör avsätta tid för att navigera i det stora komplexet och fråga personalen om vägledning för att nå specifika områden.

Under COVID-19-pandemin deltog sjukhuset i innovativa forskningsprogram, särskilt den kliniska prövningen Corimuno-Plasma som undersökte plasmateknikbehandlingar. Dessa studier bidrog med ny kunskap om behandling av allvarliga virussjukdomar.