Forêt de Quénécan, Skogsområde i Morbihan och Côtes-d'Armor, Frankrike.

Forêt de Quénécan är ett 3 700 hektar stort skogsområde med ekar, bokar, kastanjer och järnekar samt strandtall, tall, sitkagran, douglasgran och idegran vid gränsen mellan Morbihan och Côtes-d'Armor. En jordstig täckt av torra bruna löv löper genom det, förbi en tjock stam med grågrön bark och murgröna vid basen och täta mörkgröna buskar. Vintertid hyser det nära 70 häckande fågelarter.

Skogen beskrivs 1847 av François-Marie Cayot Délandre, som noterar att den täckte ungefär hälften av Sainte-Brigitte och sträckte sig över Perret, Lescouët, Caurel, Saint-Aignan, Cléguérec, Séglien och Silfiac. År 2007 utsågs skogen, Poulancre-dalen, Liscuis hedar och Daoulas-ravinerna till ett särskilt bevarandeområde inom Natura 2000, i fem åtskilda enheter om sammanlagt 922 hektar.

Skogen kallas „lilla Bretagne-Schweiz”. Namnet kan komma från bretonskans kenec'h, „höjd”, och gwen, „vit”, efter klipporna som glänser i solen. År 1847 nedtecknade François-Marie Cayot-Délandre en lokal sägen: klipporna vid Breil du Chêne ska ha lagts där av djävulens mormor, som bar dem i sitt förkläde.

Skogen har markerade leder som gör att besökare kan orientera sig och utforska olika delar av skogen. Från vår till höst är förhållandena som mest framkomliga för promenader och sikten är bättre under hela dagen.

Skogens högsta punkt är Breuil du Chêne i söder, 289 meter över havet, markerad med ett kors. År 1847 beskrev François-Marie Cayot-Délandre platsen med enorma staplade block av grauwacke och återgav legenden att djävulens mormor bar dit stenarna i sitt förkläde.