Gare de Rouen-Rive-Droite, Järnvägsstation i Rouen, Frankrike

Station Rouen-Rive-Droite ligger vid kanten av det schakt där spåren går, mellan Beauvoisine- och Saint-Maur-tunnlarna. Resandebygningen i sen jugendstil är utförd i synlig armerad betong och har en ljus stenfasad med höga, spröjsdelade fönster under en bred glasbåge samt ett 37 meter högt klocktorn krönt av en grön kopparkupol. Inuti leder en hög välvd hall med mörka bjälkar och krämfärgade ribbor till tre gångbroar över plattformarna.

1847 öppnade en passagerarstation på rue Verte, ritad av den brittiske arkitekten William Tite på karmeliternas forna trädgårdar. Den blev för trång och byggdes från 1913 om av arkitekten Adolphe Dervaux, i armerad betong från byrån Pelnard Considère Caquot. Första världskriget fördröjde arbetet till 1928, då president Gaston Doumergue invigde byggnaden i sen jugendstil, som 1975 förtecknades som monument historique.

Stationen hette först Rue Verte efter gatan den ligger vid och kallas nu Rouen-Rive-Droite med hänvisning till läget på Seines högra strand. 1967 målade Robert Savary två fresker i väntsalen: den ena visar gamla Rouen, den andra stadens hamn; mellan dem finns en plakett till minne av järnvägsarbetare som dog under andra världskriget.

Stationen ligger i en skärning mellan Beauvoisine- och Saint-Maurtunnlarna, vilket begränsar plattformarnas längd; den längsta mäter 311 m. Byggnaden ligger högst upp på rue Jeanne-d'Arc, och en underjordisk spårvagnshållplats, Gare-Rue Verte, ansluter till stationen. Tre parallella gångbroar förbinder byggnaden med plattformarna.

Byggnaden från 1928 är ett sena jugendverk av arkitekten Adolphe Dervaux, med skulptur beställd av Camille Lefèvre och en synlig armerad betongkonstruktion från byrån Pelnard-Considère-Caquot. Klocktornet är 37 meter högt. Den första stationen vid rue Verte från 1847 ritades av den brittiske arkitekten William Tite.