Forges de Dampierre-sur-Blévy, Historiskt järnverk i Maillebois, Frankrike

Forges de Dampierre-sur-Blévy är ett järnverk vid Blaise med två tvillingmasugnar i samma byggnad, var och en med skorsten i åttkant. Kvar finns smedsmästarens hus, kol- och gjuthallarna, bälgbyggnaderna och skrivarens bostad, intill en damm på 17 hektar.

Järnhanteringen i Dampierre-sur-Blévy är belagd från 1487, då François Courseuilles köpte hälften av en ugn under dammens fördämning. Familjen Courseuilles sålde smedjan 1669 till Henri Jules de Bourbon-Condé, hertig av Enghien, som 1667 hade förvärvat skogen Senonches. Colbert lät här gjuta kanoner till den kungliga flottan och 1688 gjutjärnsrör till Eure-kanalen, vilka återfördes 1705 för att smältas om.

Smedsmästarens hus är den enda byggnad som behölls när området i början av 1900-talet gjordes om till en fritidsegendom; verkstäderna och masugnarna runt omkring revs. Platsen är knuten till familjen de Courseuilles, av vilka flera medlemmar begravdes i kyrkan i Dampierre på 1600-talet, innan smedjorna såldes 1669 till Henri Jules de Bourbon-Condé, hertig av Enghien.

Lämningarna ligger bakom dammen till den 17 hektar stora dammen vid Blaise, med den dubbla masugnen, kolhallen och gjuthallen samlade nära smidesmästarens hus. Marken mellan byggnaderna är gräs och ojämn sten; avsätt tid för hela rundan. Platsen är ett friluftsmonument utan utmärkt besöksled.

1688 göt tvillingmasugnarna gjutjärnsrör med 48 cm diameter och 1 m längd för Canal de l'Eure; när arbetena övergavs fördes rören tillbaka 1705 för att smältas om. Samma järnverk levererade också kanonkulor till Rouen, Le Havre och Saint-Malo.