Côte d'Amour, badort på franska Atlantkusten

Côte d'Amour är en kuststräcka i departementet Loire-Atlantique som löper från Traict de Pen Bé till Loires mynning vid Saint-Nazaire. Dess kärna är stranden i La Baule, som bildar botten av Baie du Pouliguen och sträcker sig över Pornichet, La Baule-Escoublac och Le Pouliguen. Väster om Pointe de Penchâteau kallas kusten Côte sauvage fram till Le Croisic.

Fram till 1800-talet fanns två fiskhamnar, Pornichet och Le Pouliguen, åtskilda av en sandbank som kallades La Bôle; saltutvinning och tånginsamling minskade kring 1700-talet. Järnvägen från Saint-Nazaire nådde Pornichet 1879 genom ingenjören Antoine de la Perrière, och arkitekten Georges Lafont planerade La Bôle, som 1887 bytte namn till La Baule-Escoublac. År 1911 bad veckotidningen La Mouette sina läsare att namnge kusten; resultatet publicerades den 5 juli 1913 och côte d'Amour vann med 361 röster mot 163 för côte de Saphir.

Namnet kommer från en tävling som La Baule-veckotidningen La Mouette utlyste 1911; resultatet publicerades den 5 juli 1913 och Côte d'Amour vann med 361 röster mot 163 för Côte de Saphir. Namnet började synas på vykort först 1918 och framgången förblev begränsad, eftersom gränserna var oklara och invånarna hade svårt att ta det till sig. Varje samhälle har en veckomarknad och festivalen i Le Pouliguen samlar i juli över 300 musiker och artister.

Bästa tiden att besöka är från maj till september när vädret är milt och strandpromenaderna är aktiva. De olika städerna är lättillgängliga med buss eller bil och passar både för dagsutflykter och längre vistelser.

Namnet valdes av läsarna av La Baule-veckotidningen La Mouette i en omröstning som inleddes 1911; resultatet publicerades den 5 juli 1913, med 361 röster för côte d'Amour mot 163 för côte de Saphir. Beteckningen började synas på vykort först 1918 och fick fäste långsamt eftersom gränserna var oklara.